Skrivet av: Elin Nordlund
Emelie Schepp tröttnade på att vänta på svar från de stora förlagen och valde att ge ut sin bok på egen hand. Hon trodde på sin roman och ville se den hos läsarna. Fyra böcker senare är hon en av Sveriges främsta deckarförfattare. Vi fångar henne i slutskedet av femte manuset för att prata om egenutgivning och en författarresa som varit lika krokig som framgångsrik.
– Om man har som mål att vara en framgångsrik författare så krävs det idag att våga synas och prata om sin bok.
Du har gått från egenutgivare till bästsäljande författare – berätta hur det började!
– Jag jobbade fortfarande när jag började skriva, jag satt därför på kvällar och helger och skrev. När jag var klar gjorde jag som de flesta andra och skickade in manuset till förlag som var väldigt duktiga inom den genre som jag hade valt, kriminalromaner. Jag gick till bokhandlare och vände på bokomslagen för att se vilka som hade gett ut stora deckarförfattare. Jag skickade sedan in manuset till dem och höll tummarna att något av de sex största förlagen skulle nappa. Jag visste att det skulle ta tre månader innan jag fick något svar från de stora förlagen. Men det tog bara två veckor innan det damp ner ett brev. Jag var bortrest då, men min man tog emot det. Han ringde och berättade att jag hade fått ett brev från Norstedts. Jag blev inte alls lika glad som han var, för jag förstod att det var ett nej. När jag läste det började jag fundera på vad jag skulle göra. Sannolikheten att ge ut en bok är väldigt liten, en promilles chans. Det är ett faktum idag. Jag funderade fram och tillbaka om jag skulle strunta i skrivandet eller om jag trots allt skulle försöka hitta andra sätt att ge ut boken på.
Istället valde du att ge ut din första bok själv – vad fick dig att ta det beslutet?
– Jag väntade tills det hade gått tre månader och ringde upp de förlag som inte hade svarat. Jag frågade rakt ut om de hade haft tid att granska manuset, vilket de självklart inte hade. Då kände jag att nej, ska det ta så här lång tid? Jag tyckte det var klart och hade en enorm vilja att bara ge ut boken. Så jag började googla för att hitta andra sätt att ge ut boken på och hittade andra egenutgivare som hade gjort allting själva för att nå ut med sin bok. Det tyckte jag verkade helt fantastiskt roligt, jag såg hur de brann för att nå ut till sina läsare. När jag ringde förlagen efter ytterligare tre månader och fick samma svar bestämde jag mig för att göra det själv istället. Jag visste innerst inne att jag skulle nå ut med min bok genom att paketera den så professionellt som möjligt. Jag ville trots allt få plats i bokhandeln och se den hos återförsäljare. Så jag gjorde alla steg som ett traditionellt förlag gör. Jag anlitade en grafiker som hade jobbat med Kallentoft, Niklas Lindblad. Han och hans fru gjorde det första omslaget till min bok, det är lite kul för de ska nu också göra omslaget till min femte bok. Det känns som att cirkeln sluts.
Vilka utmaningar möter författare som vill marknadsföra sig idag?
– Man ska vara medveten om att författare marknadsför sig själva på ett eller annat sätt oavsett om de är stora eller små. Tittar man på stora namn är det väldigt många som är duktiga på marknadsföring. De finns på sociala medier som Instagram, Twitter och Facebook, de har egna hemsidor och de reser land och rike runt och pratar om sina böcker. Om man har som mål att vara en framgångsrik författare så krävs det idag att våga synas och prata om sin bok. Det är inte så lätt när man ger ut sin första bok att veta vad man ska säga, man har inte lika mycket att stå på om man är debutant. Då gäller det att våga prata och sätta den i handen på potentiella kunder på alla möjliga sätt. Sociala medier är ett bra forum, men jag tror framförallt på öga mot öga mötet. Att våga övertyga och träffa sina läsare. Idag finns de på så olika ställen. Bokhandeln är idag ett brett begrepp, Ica Maxi och City Gross är också en sorts bokhandel idag. Man får försöka möta läsare där läsarna finns. Jag reste runt mycket till bibliotek, marknader och där folk var i rörelse. Det gäller att leta upp sin egen målgrupp, om man skriver en deckare så har man en annan målgrupp än någon som skriver faktaböcker till exempel.
Hur tycker du att författare ska tänka för att lyckas med sin egenutgivning?
– Man måste våga tänka professionellt i alla steg. Jag tycker inte att man ska göra omslaget själv. Anlita en redaktör, lektör, korrekturläsare som bearbetar och jobbar med ditt manus så att det blir så bra som möjligt med allt från manusutveckling till dialog. Det rekommenderar jag alla. Det är också viktigt att vara medveten om budget och vilka mål du har med boken. Vill du bli bästsäljande författare eller vill du bara ge ut din bok till vänner och släktingar?
Du är nu representerad av ett förlag – vad upplever du är största skillnaden?
– För mig är det otroligt viktigt att hitta tiden att skriva. Som egenutgivare gör du alla roller; du ska marknadsföra dig själv och sälja in boken, men du ska också sköta ekonomin och fakturera. Allt tar energi och tid från skrivandet. Skrivandet är vad jag brinner mest för och det är vad jag ville göra från början. Framförallt att hitta mer tid och ta mitt författarskap till en ny nivå. Det krävs väldigt mycket att sälja in en bok, det är också svårt att ha resurserna för centrala inköp och för att vissa kedjor ska kunna ta in boken. Jag kände att vill Bonnier satsa på mig så ska jag satsa min tid tillbaka. Så där och då, ett halvår efter att jag gett ut min egen bok, tackade jag ja till deras erbjudande.
Vilket moment i bokutgivning tycker du är roligast?
– Det finns så mycket som är roligt. Jag älskar att skriva en bok, men det är lika kul att få hålla den i handen och känna att jag faktiskt gjorde det. Från att jag sitter i början med ett tomt dokument och tänker hur ska det här bli 350 sidor? Till att vara klar och tänka hur gick det här till? Jag skulle säga att allra roligast är att skriva om Jana och hennes värld, men att hålla boken i handen och träffa läsare och se att de uppskattar det man gör – det är obeskrivligt, jag har fått nypa mig i armen flera gånger.
Vad fick dig att rikta in dig på just deckare?
– Ända sedan jag var liten har jag älskat deckare. Min mamma läste väldigt mycket deckare och jag tror att man som barn blir inspirerad av vad ens föräldrar läser. Jag läste Kitty Drew böckerna också, hon löste mord och mysterier och var en stor idol när jag var ung. Jag har samlat på alla Kitty böckerna och har dem fortfarande hemma.
Och nu i vuxen ålder – vilka är dina största inspirationskällor i ditt skrivande?
– Ibland är det svårt att bara säga en författare. Vad jag gillar rent stilistiskt så är det absolut de stora, som Jo Nesbø, Lars Kepler och Lee Child. Jag gillar också Jussi Adler Olsen som skriver med mycket humor. Jag inspireras också väldigt mycket av film. Jag älskar att gå och se blockbusters på bio. Som nu ska jag snart gå och se den nya Mission: Impossible, de brukar vara väldigt välgjorda och ha bra manus.
Skriver du på något just nu?
– Jag sitter nu med manus till bok fem med deadline på fredag. Det är första utkastet som ska vara klart så jag sitter och skriver de sista styckena som jag vill lägga in i manuset. Det känns lustigt att jag är framme där vid de 350 sidorna, vad hände? Jag ser verkligen fram emot att få släppa den femte boken och låta läsarna möta Jana och hennes nya utmaningar igen.
Vad är ditt största tips till alla med författardrömmar?
– Jag hade drömmen om att verkligen nå ut med min bok. Jag minns det så väl när jag staplade bok efter bok i garaget innan jag skulle skicka ut dem till potentiella läsare. Jag hade alltid drömmen om att lyckas, men jag hade ingen aning om att jag skulle bli Årets Deckarförfattare 2016 och 2017 och att böckerna har sålt i över en miljon exemplar. Det är surrealistiskt. Mitt största tips är att våga tro på dig själv. Nästa gång kanske det är din tur att lyckas. Det är också viktigt att våga tro på sin berättelse och satsa på att göra den så bra som möjligt. Det är berättelsen som ska bli en bok och sälja, så det är värt att lägga ner tid på den.
