Hon går förberedd in i ateljén: ”Jag målar oftast när ljuset står lågt på himlen som vid skymningen då skillnaden mellan ljuset och mörkret är mer påtaglig”


Skrivet av: harald nylund

Bergliot Kvarnare har alltid intresserat sig för konst och konsten har följt henne hela livet. Hennes målningar präglas av ett starkt behov av att uttrycka sig. Vid sidan om konsten har Bergliot intresserat sig för olika hantverk däribland husrenovering och odling. 

 

Minns du hur det kom sig att du började ägna dig åt konst?

— Jag har alltid varit intresserad av konst, dels hade jag en morfar som målade och han hade i sin tur två bröder och de var konstnärer alla tre. Min mamma målade på tyg och vi hade dessutom mycket konst hemma och alla var intresserade av konst.

— När jag var 14 år gick jag på kvällskurs i måleri. Jag tyckte även att det var roligt att sy och var inne på att jag ville syssla med mode och design.

 

Titel: Skogen, mått: 100 x 121

 

Har du haft något yrke vid sidan om konsten?

— Jag har arbetat på deltid för att hinna med konsten, senast arbetade jag på ett gruppboende för personer med funktionsnedsättningar. Tidigare har jag arbetat som sysselsättningshandledare på ett äldreboende.

Vad är det som driver dig i ditt konstnärskap? 

— Jag drivs av att uttrycka mig i bild och att återskapa något jag upplevt. Mina motiv kommer från naturen. Får jag en stark upplevelse så vill jag hålla kvar den. Det jag målar har jag redan målat många gånger om i huvudet. I själva skapandeprocessen är jag ganska ihärdig och då kan en sådan enkel grej som att skruva av hattar på färgerna vara ett störande moment.

— Jag har även arbetat med att väva bildväv till offentliga lokaler och sjukhus. När jag övergick till att endast måla så blev det naturligt att fortsätta jobba i ett större format. Jag tycker om handlaget, det fysiska arbetet med färgen.

 

Titel: Skogsspegling, mått: 102 x 78

 

Elisabeth Fagerstedt skrev på din konstnärsprofil på Svenska Konstnärer att man som mänsklig varelse kan känna sig liten intill en av dina bergsväggar. Håller du med henne eller kan du förstå vad hon menade?

— Jag kan absolut förstå vad hon menade. Det var lite det jag eftersträvade, att vidga mina vyer, tänja på gränserna och att utmana mig själv. Jag ville känna mig stark just då i livet – i den situation jag befann mig i. Jag kände vid en av målningarna att om jag kunde ta penseln och dra ett streck rakt igenom berget så kunde jag klyva det.

— Jag hade arbetat med stora målningar i min ateljé och att sedan få visa dem i konsthallen var stort.

Har du några konstnärsförebilder som haft betydelse för dig i ditt konstnärskap?

— Jag tycker egentligen att jag utgår från mig själv, men några har gjort intryck på mig genom livet. Jag eftersträvar Anselm Kiefers kraftfulla uttryck. Jag tycker om 1880-talskonsten och konsten runt sekelskiftet eftersom jag är uppväxt med den typen av konst.

— Jag inspireras av naturen, ett oväder eller ett stilla vatten, när ljuset står lågt på himlen som vid skymningen, som musik i moll.

Berätta gärna lite om din ateljé. Hur ser det ut där?

— Innan jag flyttade till Småland, för åtta år sedan, hade jag en stor ateljé. Nu delar jag ateljé med min sambo och den ligger på gångavstånd från vår bostad. Det är inte så stort, så jag får göra lite mindre målningar. Jag arbetar periodvis och då ganska intensivt.

 

Titel: Vinterskog, mått: 99 x 122

 

Vill du berätta om några utställningar eller minnen som haft betydelse för dig?

— 1992 och 1997 ställde jag ut i stora galleriet på Konstnärshuset i Stockholm. Jag har deltagit vid en del av Liljevalchs vårsalonger och tilldelats Liljevalchs stipendium. Motiveringen löd: ”ett starkt expressivt måleri förankrat i nordisk tradition”.

— Men alla upplevelser har inte varit roliga. Jag minns att på en av mina större utställningar så var det en man som kom och betraktade mina målningar. Han utbrast: ”Vem är han? Vem är han!”. Jag berättade att det var jag som gjort målningen och då märkte jag hur intresset svalnade.

Berätta gärna lite om den fina respons du fått av nöjda kunder. Varför tror du att folk uppskattar dina målningar?

— Jag har fått mycket respons av människor som bott i mitt närområde och där jag vuxit upp i Botkyrka kommun och erhållit Botkyrkas kulturstipendium. Det har hänt flera gånger att folk har ringt som varit helt okända för mig och berättat att det haft betydelse för dem att få se mina arbeten offentligt.

 

Bergliot Kvarnare / Svenska Konstnärer